Etikettarkiv: kommunikation

Kommentarer

Att ge näring åt obehagliga frön – apatiska flyktingbarn, nazistpartier och ineffektiva svar

1 kommentar

Om du uppenbart undviker att bemöta andras argument så är risken överhängande att du istället stärker dessa argument – hur felaktiga de än må vara. Detta fick alla NAs läsare ett tydligt exempel på idag, i debatten mellan NAs ledarredaktion och Thomas Jackson, läkaren som påstår att de apatiska flyktingbarnen i själva verket simulerar beteendet.

Innan jag läste inlägget från Jackson var jag övertygad om att Jackson har fel och jag hade accepterat bilden om att han nu ”kommit ut” och blivit medlem i nazistpartiet Svenskarnas Parti. Jag läste inlägget för att, förhoppningsvis, förstå mer om diskussionen om de apatiska flyktingbarnen. Efter att ha läst Jacksons artikel fick jag nya frågor, eftersom hans argumentation var trovärdigt uppbyggd. Så jag sökte motargument i texten från NAs ledarredaktion. Och hittade inget.

NAs ledarredaktion hade tydligen bestämt sig för att endast bevisa att Svenskarnas Parti är ett nazistiskt parti (vilket är uppenbart). Problemet var bara att Jackson påstod sig ta avstånd från nazismen och påstod att hans medlemskap i partiet var ”en noga genomtänkt provokation för att lyfta upp de tortyrliknande övergreppen som sker på de så kallade apatiska flyktingbarnen”. Och därmed föll egentligen hela den väl underbyggda svarsartikeln.

Jacksons argumentation om diagnoser och huruvida de apatiska flyktingbarnen simulerade eller inte, berördes inte av NAs ledarredaktion.

När jag läst NAs svar insåg jag att jag påverkats: jag fick nya frågor och blev mindre avvisande mot Jackson. NAs svar bidrog till att stärka Thomas Jacksons argumentation. Genom att inte svara i sak på Jacksons påståenden stärkte NAs ledarredaktion (förhoppningsvis omedvetet) Jacksons trovärdighet och gav ny näring till de frön av tvivel som Jackson i sin skickligt skrivna artikel sått. Att argumentera i sak räcker sällan till – som debattör bör man vara lite insatt i hur kommunikation fungerar, hur människors hjärnor sorterar information och hur logik och förnuft inte alltid biter på medvetet förvillande propaganda.

När jag sedan tänkte till insåg jag hur mina slutsatser var förhastade: jag litar inte ett dugg på någon som blir medlem i ett nazistparti. Lika lite som jag litar på stollen Lars Vilks om han vill ”problematisera Islam” eller extremisten Jan Myrdal när han försvarar Pol Pot och de Röda Khmererna.

Kommentarer

Popkulturell kommunikationsskola 3: Stå still i klaveret!

Lämna en kommentar

Mitt i den amerikanska mainstream-filmen händer nästan alltid samma saks: huvudpersonen försöker förklara något som oftast är rätt oskyldigt på ett sätt som gör att de sedan får ägna cirka en timme åt att krångla sig ur de problem som förklaringen skapar. Del 3 i min popkulturella kommunikationsskola (del 1, del 2) behandlar något som de flesta känner igen: ibland är det bättre att säga sanningen istället för att krångla in sig i komplicerade bortförklaringar. I de flesta biosalonger tänker alla i publiken: ”men säg sanningen istället!”, men om huvudpersonen sa sanningen skulle ju filmen bli för kort, så på film är det kanske tur att de krånglar till det. Men varför ägnar sig så många åt det i verkligheten?

Grundregeln är alltså: om du trampar i klaveret, kliv ur eller stå still. Att klampa runt låter bara ännu mer.

Den här grundregeln fick överraskande aktualitet, när folkpartisterna i Örebro skulle förhålla sig till att de nu var glada åt att en deltävling i melodifestivalen går av stapeln i Örebros citymässa (Conventum Arena) – som Werme och folkpartiet inte ville bygga. När John Johansson citerade Werme från 2006: ” “Har någon där ute i cyberrymden hittat några argument för att bygga den nya kommunala mässladan? I så fall: HÖR AV DIG!” svarade Karolina Wallström (politisk sekreterare för fp): ”Det handlade aldrig om att inte satsa på en mässa. Det handlade om rätt plats, rätt storlek och bästa möjliga mässlokal. Tur att nuvarande ledning jobbat så bra med att få till detta och lyckats få in Melodifestivalen i mässan.” (länkar till Facebook)

Jag inser att fp i Örebro inte bryr sig om vad jag skriver, men tar mig ändå friheten att föreslå vad Staffan Werme skulle ha kunnat säga för att förkorta pinan (hans partikamrat Johan Pehrson visade under torsdagen att det är smartare att inte sladda runt): ”Jag var emot citymässan eftersom jag tyckte att det fanns alldeles för många frågetecken runt bygget. Nu finns den och som ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro gör jag då vad jag kan för att mässan ska komma till användning. Att Melodifestivalen kommer till Örebro är positivt och jag utgår från att vi kan vara överens om detta.” Men så sa han självklart inte.

Kommentarer

Popkulturell kommunikationsskola 1: ”Let´s make…”

Lämna en kommentar

Låt oss göra ett test. Jag skriver ”Let´s make…”. Och du funderar på vilket nästa ord blir.

Eftersom detta alltså är del 1 i Björns populärkulturella kommunikationsskola är frasen hämtad från populärkulturen, närmare bestämt från en låt med den lysande brittiska gruppen The Last Republic.

Nå, vad tror du att nästa ord är? Min gissning är att rätt många som ser de där inledningsorden i samband med musik tänker: ”love” – Let´s make love.

The Last Republics låt heter dock inte det. Den heter ”Let´s make bombs”. Och självklart är det en medveten parafras på ”Let´s make love”. Jag tror inte att The Last Republic tänkt i termer av hur man kommunicerar effektivt, men de har strävat efter att skapa en effekt. Och det fungerar. När man ser låttiteln tänker de flesta på den motsättning de strävat efter: kärlek mot bomber. Med en av mig uppfunnen matematisk term uppnår de alltså en magisk summering: 1+1 är 3 (ni ser vad teoretiskt och oerhört akademiskt upplagd denna kommunikationsskola är! ”Magisk summering!”).

Det handlar om att använda ord och begrepp som undermedvetet säger mottagaren något mer. Att vi som lyssnare själva lägger till ord, sammanhang och tolkningar som bidrar till att vi både bättre kommer ihåg det vi hört eller sett men också att vi tycker att vi är smarta: vi lägger ju själva ihop budskapet och ingen behöver skriva oss på näsan.

Det svåra är självklart att hitta just de där orden, bregreppen eller sammanhangen. Och självklart finns det en hel del människor som förväntar sig något helt annat ord än ”love” i frasen ovan. Men det spelar faktiskt inte heller så stor roll, för när du ser ordet ”bombs” så tycker du att det avviker, att det känns fel. Och då tror jag nog att de flesta ändå kopplar ihop det med begreppet ”Let´s make love”. Så det så.

Ska självklart ansöka om att få examinera och diplomera studenter genom dessa enkla kurser, men till dess får du nöja dig med en mer upplevelsebaserad belöning för att du slutförde denna del i kursen: sök upp The Last Republics låt och lyssna på den. Nu.